”Behövde ni verkligen åka hela vägen över atlanten för att kunna komma på oväntat besök hos vänner?”

Montezuma, Costa Rica, i en gungstol.

”Behövde ni verkligen åka hela vägen över atlanten för att kunna komma på oväntat besök hos vänner?”

Min vän i Costa Rica frågade mig den frågan när vi kom på oväntat besök här i veckan. Det är naturligtvis inte sant, det går att komma på oväntat besök även i Sverige. Men det är inte vanligt, och ej heller alltid uppskattat.

Vi har flyttat till Sverige och allt är bra. Jag har nytt roligt jobb, vi har en ny fin lägenhet, vi kan träffa familj och vänner. Det är fantastiskt. Men det är inte pura vida.

Vad är då pura vida? Det är livsfilosofin i Costa Rica. Ordagrannt betyder det något i stil med ”det rena livet” men det är ett större begrepp här. Det är något magiskt och avslappnat i begreppet som är svårt att förklara eller fånga i ord.

Vad det än är tappade vi det när vi kom hem till Sverige.

Vi kände att vi behövde åka tillbaka för att se om vi kunde hitta det igen.

Minsann, här är det. Pura vida, det är lugnt, det är gladare, det finns mer tid.

Det är lätt att avfärda detta med att vi faktiskt är på semester, men det handlar inte om det. Vännerna vi träffar här är inte på semester, de har ändå hittat det.

När saker är komplexa, såsom livet i stort är, går det att skapa förståelse genom att förenkla. Förenklingarna fångar inte allt, men det gör det lättare att förstå. Bättre att förstå en del än att inte förstå något.

En förenkling av pura vida skulle kunna vara långsamhet. Det finns en positiv långsamhet här som möjliggör andra saker. Det lite lägre tempot skapar luckor av tid som fylls med eftertanke och lugn. Det finns tid att stanna och prata med varandra. Vi måste inte rusa vidare mot nästa punkt på att-göra-listan.

En sak vi tappade när vi kom till Sverige var just långsamheten. Den positiva tiden för eftertanke och förtanke. Långsam är nästan ett skällsord i vårt språk, men jag har bestämt mig för att försöka att bli mer långsam.

Därav en ny blogg. Jag har något att skriva om igen som jag bryr mig om. Som jag vill leta efter och som jag känner mig lite vilsen i.

Min första blogg handlade om att vara vilse i tokyo, den var rolig att skriva för att det fanns så mycket knasigt där. Sedan efter några år blev det vardag, och det som varit annorlunda och knasigt var nu normalt. Då fanns det inte så mycket att skriva om.

Min andra blogg handlade om att vara vilse i enkelheten och var en skildring av mina, oftast misslyckade, försök att bli minimalist. Konstigt nog, så här ett år senare så är vi mer eller mindre minimalister. Det är naturligtvis inte klart på något vis, det är en resa, men det finns inte lika mycket att skriva om längre. Inte för mig i alla fall. Inte just nu. Den bloggen får vila ett tag.

Nu blir det en ny resa, mot långsamheten. Den goda långsamheten. Inte saktmodighet eller sölighet, utan snarare en resa mot mer kvalitet, närvaro och kanske lite mer lugn i sinnet.

Det känns spännande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s