Hur man inte reser långsamt med barn

Första regeln när det gäller att inte resa långsamt med barn är att man reser inte snabbt med barn.

Men allt är som bekant relativt. Ta ett exempel. Vi kan tänka oss en påhittad kompis. Han skulle kunna heta Oskar. Säg att han och hans vackra fru kommer på en valfri lördag att de har tappat sin pura vida och ska åka och leta efter den.

Säg att de har en snäll svärmor som gärna vill vara med några av barnen så att de reser på semester med en 1,5-åring.

Då skulle han kunna tycka att det är en briljant ide att flyga standby ned till Madrid på vinst och förlust utan hotellbokning, hitta ett mysko billigt lägenhetshotell i ett industriområde där köket är stängt. Flyga vidare på standby till San José nästa morgon. Misslyckas att boka en hyrbil för att sedan hitta en kille som kör in typ sin egen bil på söndagen för att hyra ut den. Därefter skulle man kunna missa en färja, köra en liten omväg om 3,5 timmar över någon bro och något berg. För att sedan komma fram i djungeln och hitta pura vida hemma hos våra snälla kompisar.

En knapp vecka senare kan han lämna pura vida i djungeln. Köra tillbaka till San Jose. Hinna med färjan. Lämna bilen till en annan snubbe som står på en bensinmack. (Papper och kvitton är för veklingar) Flyga till Madrid, vidare till Frankfurt, vidare till Köpenhamn, tåg till södra Sverige. För att sedan träffas hela familjen på nästkommande lördagkväll.

Fastna i Skåne. Panikboka en dyr tågbiljett för att hinna till jobbet i Stockholm måndag morgon. Få upp resten av familjen med buss på måndag kväll. Möta familjen på City-terminalen. Åka till Arlanda för att hämta bilen. Åka vidare till Norrtälje för att simskolan är där. Ta bussen nästa morgon 05.52 för att hinna tillbaka till jobbet.

Jag känner att om jag hade en sån kompis, skulle jag vilja säga till honom att det här med långsamhet, det är en bra idé. Du kanske skulle försöka jobba in lite långsamhet i ditt liv.

En idé vore att starta en blogg eller så och filosofera lite om långsamhet och dess fördelar.

Men framförallt skulle jag vilja säga till honom att det viktigaste är att prata om att ta det långsamt. Det är inte vad du gör som räknas, det är vad du säger eller skriver på bloggen.

Själv sitter jag och njuter av lugnet och den fantastiska morgonsolen på en buss någonstans nära Stockholm. Allt är lugnt och stillsamt.

Pura Vida!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s